Patient Alexander Roby hade hamnat i skottlinjen mellan dessa härmakter. Det var därför vansinne att inte utföra en noggrannare psykoanalytisk utreding på denna patient, som av Dr. Charles Highsmiths åsikt, trots tydlig skotofobi och tenderande personlighetsklyvning, ej längre skulle klassas som en samhällsfara.
Jag finner mig ändå facinerad av Charles beskrivningar av patientens uppenbara differentiala förhållande till sin egen persona. Charles skulle givetvis ställt korrekt diagnos, om det visade sig att objektet var schizofren, men det verkade som att något större tyngde min gamle vän, mentor och kollega, och kanske till och med ledde honom på villovägar. Alexander Roby var ett textboksexempel på socialt betingad stimulus och borde därför givetvis behandlas och utredas under dessa premisser. Det förvånar mig därför att inte min kollega, som nu länge legat i skyttegravarna, agerat utifrån detta, trots påtryckningarna från brodern till patienten... Förhoppningsvis får jag snart ett tillfälle att samtala med gamle Charles om detta, under då kanske lugnare förhållanden.
Förvisso kan jag i och för sig inte undanhålla att en viss belåtenhet infinner sig vid tanken på att möjligtvis agera vågmästare i ett sådan intessant tillfälle som fallet; Alexander Roby.
Dr. Ian Finnley
2 kommentarer:
Superhärligt Christo! Extra exp för insatsen... :D
SL applåderar!!!
Någon har läst på om psykologi verkar det som :)
Jävligt najs läsning iaf! Cred.
Skicka en kommentar