söndag, december 17, 2006

Ythill


Herregud vad det bränner. Arthur är verkligen en duktig läkare, men lite vårdslös. Stygnen sitter så hårt att jag knappt kan röra mig. Vågar inte se efter hur Finnley mår. Hör knappt hans andetag längre. All denna snö, kan inte världen stanna upp en liten stund. Stackars Finnley. Han borde stannat på sitt kontor med sin bedårande sekreterare.

Jag är så trött, så otroligt trött. Tågresan hem kanske blir min död. Död. Det har verkligen svävat runt mig länge nu. När kommer jag att dö, kommer det att bli i händerna på någon som galningen som försökte döda Yolanda? Nej, jag vet redan hur jag dör. Hur kan någon göra något sådant? Hon är den underbaraste kvinna jag mött.

Kommer jag få se henne le som när vi möttes? Vad ska Margaret säga? Hon må vara en flapper, jag har blundat så många gånger, kommer hon att blunda för mig? Margaret är en underbar kvinna, men Yolanda förtjänar allt jag kan göra för henne. Det är jag skyldig henne.

*rossel* han lever...

2 kommentarer:

Christo sa...

Som vanligt, jättebra skrivet! Mer av den varan, Johan!

... Ja, vad ska Margaret säga? :D

Marcus sa...

Lysande Johan, och hur ska stackars Yolanda ta "vår" värld?