GOD JUL!!!

Don't Go That Way

To be sung to the tune of "Achy Breaky Heart"

It started with a look
In an old and dusty book
Of things we were not really meant to know.
And now I'm running scared
>From dread beyond compare
And an invite for being dinner at Tcho Tcho's!

This house is awf'ly dark
Let's go back up to the park
But perhaps that isn't such a good path
The last time I was there,
Do you remember Blair?
He was carried off by Shub-Niggurath!

CHORUS:
Don't go that way,
I'd rather have you stay
With me in this terrifying dream
But if you go that way
I'll go the other way
And listen for your distant awful screams, aaaaauugh!

Off tin' with Voodoo
But I don't like the sound of that grim song.
Don't pull out your big gun
I'd really rather run
>From people calling evil Chaugnar Faugn.

And now they're playin' games
Like ping pong with my brains
Please believe me it's the truth I'm telling you!
For deep beneath the sea,
In slime and sawing "zees"
Is a huge and ugly Great Cthulhu.

CHORUS:
Don't go that way
I'd rather have you stay
With me in this terrifying dream
Bgo the other way
And listen for your distant awful screams, aaaaaaugh!

Don't go that way
How much should I pay
For you not to go down that deep hole
'Cause I don't have a rope
And there isn't that much hope
If you wind up annoying a big dhole, eeeeeeeww!

Don't go that way
You really ought to stay,
Your safer here of that fact I am sure
But if we decide to stay,
Be careful not to say
The name of the unnamed one called Hastur...

oops.

The Outsider

Här får ni en riktig godbit! En riktigt bra inläsning av Lovecrafts novell The Outsider (1926)

Ythill

Herregud vad det bränner. Arthur är verkligen en duktig läkare, men lite vårdslös. Stygnen sitter så hårt att jag knappt kan röra mig. Vågar inte se efter hur Finnley mår. Hör knappt hans andetag längre. All denna snö, kan inte världen stanna upp en liten stund. Stackars Finnley. Han borde stannat på sitt kontor med sin bedårande sekreterare.

Jag är så trött, så otroligt trött. Tågresan hem kanske blir min död. Död. Det har verkligen svävat runt mig länge nu. När kommer jag att dö, kommer det att bli i händerna på någon som galningen som försökte döda Yolanda? Nej, jag vet redan hur jag dör. Hur kan någon göra något sådant? Hon är den underbaraste kvinna jag mött.

Kommer jag få se henne le som när vi möttes? Vad ska Margaret säga? Hon må vara en flapper, jag har blundat så många gånger, kommer hon att blunda för mig? Margaret är en underbar kvinna, men Yolanda förtjänar allt jag kan göra för henne. Det är jag skyldig henne.

*rossel* han lever...

Merry Yithmas!

Årets Julklapp möjligtvis

http://dreamlandtoyworks.com/my_little_cthulhu.html

Dr Finnleys buckliga Bentley

Fear the Boot - Rollspels podcast

Här kommer lite bra lyssning om rollspel. Ofta rätt rolig och intressanta vinklar på rollspel.


powered by ODEO

Dom kör temaavsnitt, men ibland blir det lite svammel, som i början på detta avsnitt.. I detta handlar det om misstag man gör som SL och vem fasen som egentligen vill vara SL :) (Fler podcast-avsnitt från Fear The Boot på odeo.com)

R'Yleh

Carcosa

Along the shore the cloud waves break,
The twin suns sink behind the lake,
The shadows lengthen
In Carcosa.

Strange is the night where black stars rise,
And strange moons circle through the skies,
But stranger still is
Lost Carcosa.

Songs that the Hyades shall sing,
Where flap the tatters of the King,
Must die unheard in
Dim Carcosa.

Song of my soul, my voice is dead,
Die thou, unsung, as tears unshed
Shall dry and die in
Lost Carcosa.

Mer humor

Underbara bumperstickers, avis Christo?

Norsk humor:









Mer här.


Till sist ett sanitytest.

Demotivate yourself!

Den där Mr.Beacon ...

Ok, jag är lite rollspelsskadad

Ursäkta om detta passat bättre som post i mailinglistan, men jag är så överpeppad att jag måste spamma lite :)

Fått ett utkast på hur tattueringen jag ska göra på tisdag kommer se ut. Sparat som en gnu i sommar efter att jag hittade ett perfekt motiv i våras. Visst det är jäkligt Cthulhu:iskt, men det är även första steget i motiv av mina fobier, i detta fall bläckfiskar (ingår i min mer generella havsskräck tillsammans med hajar å andra sjöodjur).

Den högra sidan (konturer) kommer göras nu på tisdag. Skuggor samt färg kommer göras så snart Marika har en tid över, vilket nog kommer dröja ett bra tag är jag rädd. Den kommer stoltsera på höger underarm å skrämma små barn, och mig, till vanvett.

Gah, varför är det inte tisdag nu?!?! Nyah!

Clare Melford

The Monoliths

Expectant we raise our muzzles to smell the air for
hatred

we strain our ears for the sound of love.

We, the mute, lame, the stupid, the dull, the weak

We turn our blind eyes to the hunter's killer.

We raise our hands and voises in prayers for an answer.

Nine teeth jut up lining the maw of the living earth.

Return Hastur! Heed us!

Your Star Steeds, lord, the black night sky

Reuturn Hastur, Save us!

Iä! Great One! Iä! Great Hastur! Lead us!

EXPERIENCE THE AMAZING

ABERCROMBIE!

PALACE THEATRE opens it's doors and seats for the audience who can handle an evening of excitment, laughs and astounding acts of M A G I C !

After several sold out nights at the Wyndham Theatre and the New Theatre we can truly say that London is in for a treat with this new loud show by
SCOTT ABERCROMBIE

Behold the unbreakable piano, boomerang bullets, classical music as you've never heard it before, dissapearing acts and lots more!

Get your TICKETS for the amazing one-man show NOW!

The Mad Arab

Bin Laden, Cultist? WTF?

http://www.necronomi.com/projects/binladen/

Mr. Vesterberg & Mr. Asplund

I skyttegravarna...

Pavlovs hundar hade bevisat förekomsten av naturligt betingad stimulus, och följden av detta gav den vetgirige ytterligare bränsle till sin forskning inom området. Pavlov styrkte detta i sina experiment och lade grunden för mina studier inom social psykologi. Obetingad respons var något Freud talat om i många år, men bara i teser om sexualitet och tidigare upplevelser, som i sitt yttersta skulle forma objektets undermedvetna. Vad skapade och gjöt formen där var människa stöps? Biologismens anhängare slöt upp som hotade bin runt sin drottnings bo och startade ett teoretiskt krig i konservatismens kverulerande namn. I snart 30 års tid har orden mellan kolumnister, forskare, praktiserande psykologer och vetare publicerats på krigfältet, i medicinska tidskrifter och akademiska essäer.


Patient Alexander Roby hade hamnat i skottlinjen mellan dessa härmakter. Det var därför vansinne att inte utföra en noggrannare psykoanalytisk utreding på denna patient, som av Dr. Charles Highsmiths åsikt, trots tydlig skotofobi och tenderande personlighetsklyvning, ej längre skulle klassas som en samhällsfara.

Jag finner mig ändå facinerad av Charles beskrivningar av patientens uppenbara differentiala förhållande till sin egen persona. Charles skulle givetvis ställt korrekt diagnos, om det visade sig att objektet var schizofren, men det verkade som att något större tyngde min gamle vän, mentor och kollega, och kanske till och med ledde honom på villovägar. Alexander Roby var ett textboksexempel på socialt betingad stimulus och borde därför givetvis behandlas och utredas under dessa premisser. Det förvånar mig därför att inte min kollega, som nu länge legat i skyttegravarna, agerat utifrån detta, trots påtryckningarna från brodern till patienten... Förhoppningsvis får jag snart ett tillfälle att samtala med gamle Charles om detta, under då kanske lugnare förhållanden.

Förvisso kan jag i och för sig inte undanhålla att en viss belåtenhet infinner sig vid tanken på att möjligtvis agera vågmästare i ett sådan intessant tillfälle som fallet; Alexander Roby.

Dr. Ian Finnley

You just know this is true V

You just know this is true IV

You just know this is true III

You just know this is true II

You just know this is true

Håll i hatten!

Platsbanken

Hej kära rollspelskamrater!

Nu var det snart dags att dra igång något nytt, och som vi alla vet så pratar jag såklart om Tatters of the King. Vill också passa på att välkommna en nygammal spelare, dvs Alexander.

Just nu är ju alla i fasen av att skapa nya karaktärer och tänkte därför komma med några förslag på arketyper jag skulle tycka vara passande.

Jag vet att flera av er (mycke pga mitt snack) lutar åt att spela "kulturella" karaktärer. Men jag skulle gärna vilja se att en eller flera kanske valde en lite mer akademisk filur.

Så som:

Doktor/Professor
Psykolog
Jurist/Advokat
eller liknande.

Rollspelssäsongen närmar sig...

Dags att liva upp blogen lite för att sätta lite fart på oss... Köra klart Dead of Night först då... Å sen så har ju Christo köpt Secrets of New York, å sen så har jag ju Tatters of the King liggandes också. Nu gäller det bara att vi kommer överens om vad som ska spelas. Men vi börjar med att lägga in en cool bild :D

Cthulhu F’thang!

Eh, va!?

Måste ge Anders cred för att ha hittat bilden.

Hemsidan

Orient Express

Paris. 1930,
Du är en berömd detektiv. Den legendariska Orientexpressen från London har just lämnat Paris. Du steg på i Paris. Resan ska föra dig tvärs igenom Europa till Istabul. Strax efter tågets avgång hittar man ett lik. Naturligtvis anlitar man dig, då du är en högt ansedd detektiv. Händelsevis finns det ännu några berömda detektiver på tåget. Det är dina medtävlare. Vem löser brottet?

50 spänn på Emmaus. Säg till, så spelar vi nån kväll! :)
-DET VAR KOCKEN SOM GJORDE DET!

Lite nöje

Jäklar va trött bloggen å vårt spelande varit på sistone. Saknas det inspiration? Kanske dags att shoppa lite?

"CTHULHU TALES"

Boom! Studios släpper en 48 sidors färgserie av cosmisk skräck.

Här kan ni läsa a

Samt en a

Må han vila i frid

Älskade H.P Lovcraft, vår favorit bland författare avled idag för 69 år sedan. Han saknas av många men har givit mycke även efter sin död.

Men sörj inte, det är istället tid att minnas och fira hans minne. Så höj era glas mot Alderabrans lysande stjärna och tänk på hur han påverkat erat liv.

IÄ IÄ Lovcraft Ft'agn! Han är Providence...

King in Yellow

Along the shore the cloud waves break,
The twin suns sink behind the lake,
The shadows lengthen
In Carcosa

Strange is the night where black stars rise,
And strange moons circle through the skies,
But stranger still is
Lost Carcosa

Songs that the Hyades shall sing,
Where flap the tatters of the King,
Must die unheard in
Dim Carcosa.

Song of my soul, my voice is dead,
Die though, unsung, as tears unshed
Shall dry and die in
Lost Carcosa

Cassilda's Song in "The King in Yellow" Act 1, Scene 2.





FÖR FÖRSTA GÅNG PÅ SCEN!

CARCOSA

Ni är härmed inbjudna att se Talbot Estus uppsättning av "CARCOSA" eller " The Queen and the Stranger" på The Scala Theatre, Charlotte Street, London w. 1
Från 17e Oktober till och med 2a November, 1928

Dead of Night session tre (The Checkley Mausoleum)

Efter två misslyckade försök, dels at få tag på Insp Harrigan för att berätta om fyndet vid Checkleyhuset. Samt att komma in på M.U bibliotek efter stängningstid så återvände våra vänner till Riverside för att avrunda kvällen.
Bill kännde sig dålig och misstänkte kanske att det var fisksoppan som låg bakom, där av gjorde han en tidig kväll, och av Dr Bloom syndes inte ett spår, det var inte förens morgonen därpå som potieren informerade om att doktorn rulltat in sent om natten stinkande whiskey.
Så den dagen låg två av vännerna utslagna på sina hotellrumm.
De andra dvs Gil, Ibrahim och Harry (eller Harold som han egentligen heter) gav sig av tidigt för att försöka få en träff med den gode Harrigan på stationen. Det visade sig dock att något besynnerligt hade inträffat under natten på Christ Church Cemetary. En grav, nyligen jordsatt grävts upp och kistan vandaliserats. En nyhet som både kunde läsas om i tidningen, och något som reseptionisten på stationen informerade om, detta eftersom att Harrigan satts på fallet och nu befann sig vid brottsplatsen.

Något som slog alla när de väl kom fram var att kyrkogården i Arkham var betydligt större än vad de hade föreställt sig, men med närmare eftertanke så var det ju ändå just, kyrkogården i Arkham...

Efter en stunds vandrande bland gravstenar och mausoleum så hittade de tillslut Harrigan, han stod böjd över graven med ett bekymrat anlete, men så fort han fick syn på vilka som kom så sken han upp i sitt sedvanliga smil.
Dock var inte brottsplatsen någon vacker syn. Precis som tidningen skrivit så var graven uppgrävd, men inte nog med det. Harrigan förklarade även att någon eller något hade även tagit sig en mumsbit av den nyligen avlidne, han hade aldrig hört talas om dess like, och ingen annan för den delen.
Och när de berättade för Inspektören om fyndet och de hemliga rummet i huset tycktes han besvärad, inte konstigt med allt som pågick.
Genast gav han sig av mot huset och lämnade sina två patrulerande konstaplar att fortsätta undersökningen på kyrkogården. I förbifarten så nämde han dock att Checkleyfamiljens mausoleum låg i närheten, ifall dom skulle vara intreserade av att ta en titt, med tanke på deras undersökningar...

Mausoleumet var en gammal stenbyggnad omgärdad av en övervuxen rabatt i den östra delen av kyrkogården, alldeles i närheten av det lilla skogspartiet och den östra ytterstaketet.
Av en slump så lyckades Gil få syn på något som troligen inte hörde hemma på platsen. I rabatten runt byggnaden såg han spår av ett par små nakna fötter och när han undersökte mausoleumet närmare så såg han att hänglåset som förseglade dörren var uppbruten. Försiktigt så öppnade han dörren, där inne såg de fem kistor, tre småkistor och två stycken för vuxna, var av en av dessa låg halft öppen. Det var Jasons Checkleys kista, Gil riktade sin oljelykta för att få en bättre titt, där i låg Jason Checkleys livlösa kropp, men det var någonting som saknades, någon hade tagit Mr Checkleys högra hand...

En bit därifrån står en ensam man och betraktar sällskapet, i sin hand håller han något innlindat i ett tygstycke, han iaktar dom ett tag innan han väder sig om och försvinner in i staden.

Gill - Del 1

Riverside inn kanske inte är det dyraste hotellet i Arkham, men heller inte det billigaste. De askgrå gardinerna, den kanstötta komoden, garderobsdörren med det udda handtaget och ljudet från vattnet utanför ter sig ändå annorlunda för var gång man kommer tillbaka till rummet för att vila. Till och med fuktskadan i taket tycks ändra sin form; igår en majestätisk svan, inatt ett rusande lokomotiv och nu förminskat till vad som inte liknar något annat än en halvmåne eller en skära av något slag.

Besynnerligt...

Allt förändras och har förändrats den senaste tiden, efter det som skedde i våras. Det låter på mina ord som om det vore något som jag accepterat, men jag är samtidigt osäker på om det överhuvudtaget inträffade. Till skillnad från Harry och Ibb, anammar jag det. Incidenten hade bringat mig en annan syn på den världsbild som tidigare byggt på vår familjs kristna värderingar, "Gud sade..." och det andra ni vet. Det som följde sedan var skrivet i sten... Det bara var så. Fast inte nu längre. Och i efterhand skuggar dessa mörka tankar mitt sinne. Jag måste få berätta, men jag kan samtidigt inte. För hur skulle man någonsin kunna förstå vad jag sa?

Rädslan gick inte att beskriva. Då plötsligt vitt blir svart och verklighet blir ett obetydligt begrepp för att stilla dessa oroliga själar. Jag facineras av denna fruktansvärda känsla, som på något sätt väckt mig, min bror och Ibb. Harry blundar, men jag vet att han känner likadant. Är det jag eller han som är den naive?

Hotellets tunna väggar avslöjar dock Ibb's tydliga sömnsvårigheter. Han verkar fortfarande gå på den medicin som Dr Bloom skrev ut innan vi åkte. Igår hörde jag några svaga snyftningar och jag tycker verkligen synd om honom. Ibrahims sinne tycks fortfarande inte accepterat sitt öde. Och samtidigt vet jag inte om jag har det heller.

Ibrahim - del 1

Han ville inte se vad klockan var. Han hade återigen väckts av drömmar. Nattlampan hade brunnit ut och han vågade inte tända ett nytt ljus, för vad skulle han då finna i rummet?

Ibrahim kände sig ovanligt spänd. Gil hade återigen frestat på Ib's tålamod. Gil är en bra pojke. Men dessa besynnerliga tankar om vad som fick människor att må bra fick honom både arg och ledsen, för Gils skull.

Var det för att suga ur Gil mer pengar som den där Bill-figuren inte kunde sluta fjäska? Hade dom varit några år yngre skulle han lagt dem båda över knät för smisk.

Harry är som vanligt nonchalant över allting, förutom den senaste flugan han snappat upp. Ib hade gärna bytt plats med honom, kroppen full av liv och huvudet tomt på både besvär och bekymmer.

Var det något han skulle göra imorgon? Var allt planerat? Han hade nog glömt be hotell- resturangen beställa in ett bättre kaffemärke, skönt han inte bad om att bli väckt iaf. De skulle inte bli många timmar inatt.

Om bara dr. Bloom kunde vara tillgänglig igen. Deras samtal hade lugnat honom så många gånger. Han är så skicklig på att förklara hur det bara var inbillning, iaf så det går tro på för en stund. Men hur kan det varit inbillning? Varför var Ib där, varför måste sådant ske, varför kan han inte glömma? Ingen kan stå ut med sådant.

Beredd på att kväva ett skri i täcket. Det var något där? Kanske. Bäst att ligga vaken en stund.

Stjärnorna hade alltid hjälpt honom. Fönstret var nästan för lågt och himlen var nästan för mörk, men dom fanns där. Hans beskyddare.

28/2 R'lyeh Rises (1925)

För 81 år sedan, just denna dag så reste sig vackra R'lyeh. Tycker det är värt att nämnas...

A coastline of mingled mud, ooze, and weedy Cyclopean masonry surrounds the nightmare corpse-city of R'lyeh, which was built in measureless aeons behind history by the vast, loathsome shapes that seeped down from the dark stars. Great Cthulhu lies here, and his hordes, hidden in green slimy vaults.

"Ph'nglui mglw'nafh Cthulhu R'lyeh wgah'nagl fhtagn!"

"In his house at R'lyeh, dead Cthulhu waits dreaming."

Dead of Night, Session två (Ett hål i marken)

Efter att våra vänner besökt polisen återvände Gil till hotellet för att vila upp sig lite, medans mr Bridges åkte till M.U för att gräva bland böckerna på deras välkända bibotek. Där kunde det bekräftas att halsbandet som Insp Harrigan visat, precis som Bill hade mistänkt, tillhöra voodookulturen. Det fanns även en bild på en svart kvinna som bar smycket, en kvinna som tydligen hade försvunnit för ca 30år sedan i New Orleans...Kunde detta vara samma kvinna som påträffats i källaren?
På hotellet så väntade de nyanlända Ibrahim och Harry. Efter att Bill kommit tillbaka från universitetsbibloteket så åts det en fin middag på en av Arkhams mer välkända fiskrestauranger. Där beslutade dom att det kanske var dags att kolla in resterna av huset och kolla ifall det fanns några ledtrådar som polisen missat.
Sagt och gjort, en taxiresa från restaurangen senare befann dom sig vid Jason Checkleys forna residens, eller snarare vad som fanns kvar av den. I detta fall en massa bråte och en källargrund.
Med oljelyktor sökte dom igenom källargrunden utan att finna något som stack ut, men när de nästan gett upp så snubblade mr Bridges på någgot underligt. Några meter ifrån husgrunden, på motsatt sida från där kroppen påträffades så var han nära att falla ner i ett hål. Det såg precis ut som att någon grävt sig ut ifrån grunden, en smal tunnel ledden ner i marken och krökte sig in mot huset. Gil fattade oljelyktan och krälade modigt ner. Där nere fann han något underligt....ett hemligt rum. Ingen vacker syn, rummet stank av kadaver, avföring och mögel. På golvet fanns resterna av ett målat tecken som med tiden tycks ha suddats ut. Väggarn var täckta med rivmärken och här och där kunde man finna nagelresterna av det/den som hade klöst.
Vad hade Mr Checkley gömt nere i källaren egentligen? Vad var det för ytterligare hemligheter han tog med sig ner i graven? Och framförallt, vad var det för något som hade lyckats gräva sig ut från sitt fångenskap?

Någon ni känner igen?

Dead of NIght, Session 1(en kort resumé)

Mr Gil McCrindle och hans två nya lojala vänner Mr Bridges och läkarstudenten mr Bloom åker till Arkham för att hjälpa till i en lite anorlunda utredning, finansierat av advokatbyrån E.E Satlonstal.

För drygt en vecka sedan avled en man vid namn Jason Checkley, sista personen i släkten Checkley. Två år tidigare så sålde mr Checkley sin fastighet till en lokal byggfirma som bara ett par dagar efter hans död påbörjade en rivning av huset. En dag in i arbetet så påträffades något väldigt underligt. Inmurad i en tidigare okänd del av källaren hittades ett ca 15-20 år gammalt skelett, och av polisens undersökningar gissar man att skelletet tillhörde en äldre kvinna, och av kläder och smycken som också var begravd med den avlidne, troligen en svart kvinna.
Inte nog med detta, en viss Mr Crossman, artagare och nära vänn med Mr Ceckley misstänker att det ska förmodligen finnas mer tillgångar att finna, eftersom han vet att Jason var en välbergad man och att familjen som sådan var kända som en familj med tillgångar. Det var även han som bad advokatfirman att titta närmre på vad som egentligen hade hänt med alla pengar, och att försöka gräva djupare i det mysteriet som uppdagades i och med fyndet av källarskelettet.

Gil, Mr Bridges och Mr Bloom besökte även polisstationen för att tala med utredaren av fallet, i detta fall den unge Insp Harrigan. Han visade även upp de föremål som påträffats i den inmurade källargraven. Ett halsband gjort på kycklingben samt ett armband i silver med en sten, målad som ett öga med tre iris.
Något som Mr Bridges misstänker vara voodoosmycken.
Mr Bridges som från början är ifrån New Orleans och har under tiden han levde där påträffat något liknande, vid något tillfälla han inte riktigt minns.

Men våra hjältar verkar inte vara dom enda som snokar runt i fallet. Insp Harrigan berättade även om en mysterisk man som kom till polistationen strax innan dom anlände. En mörkyad man som presenterade sig som Dr Marquis av New Orleans och hävdade att han var arvtagare och nu ägare av de smycken som hittats i källaren. Men eftersom han inte hade något bevis på att så var fallet så avfärdade Harrigan den mystiske Dr Marquis, som senare stormade isket ut från stationen.
Harrigan tyckte att det vore bäst ifall dom höll ett vakande öga angående detta i deras utredning, då han var osäker på den mystiske doktorns avsikter och innblandning i det hela.

HPL Art

Fantastiskt snygg HPL-inspirerad konst finns att beskådahär

Nyheter från Chaosium

Secrets of San Francisco
A New 1920's Call of Cthulhu Sourcebook for Spring 2006.
February 8, 2006 Update: This title is in final layout and editing and is expected to go to the printer soon.
SECRETS OF SAN FRANCISCO
A Resource Guide for Call of Cthulhu
By Cody Goodfellow
& Diverse Hands


"There is no more perfect intersection of climate, culture, and colorful history than San Francisco. It is a culmination of Manifest Destiny, the Golden Gate to the Pacific Ocean, and the treasure house of the wealth of the great California Gold Rush.

The origin of San Francisco Bay is shrouded in speculation. Costanoan Indian legend maintains that the bay was formed when a god stumbled. His arm crushed the ridge connecting the peninsula with the Marin headlands and water of the ocean rushed in to fill the valley. A San Francisco historian believes that the bay was formed by a single geological event — and that it occurred within the last 500 years. Why had Drake and the Spanish explorers sailed along the coast in the sixteenth and early seventeenth centuries, and anchored close-by, without ever seeing this portal to the Bay? The simple answer could have been fog, which often obscures the mile-wide passage. But speculation suggests only a solid wall of mountains in Drake’s time, and an earthquake must have occurred between 1609 (when Sebastian Vizcaino failed to spot the Golden Gate) and 1769 (when Gaspar de Portolá stumbled across it after having overshot his goal of Monterey).

San Francisco is deceptively ancient, and its history is hidden behind a false domesticity. The Bay Area changed hands many times, each caretaker leaving a distinctive mark upon the land. Home to tribes of Indians for thousands of years, the founding of the first European settlement coincided with the signing of the Declaration of American Independence. San Francisco blossomed into an American boom town, attracting fugitives and practitioners of unorthodox faiths from across America. Tales of nineteenth-century San Francisco assume mythic proportions as it became the most ethnically diverse city in America—and the most lawless. Comparison to Sodom is not inappropriate, as judgment came in the form of the most destructive earthquake and fire yet observed in the West, in 1906. The colorful figures of San Francisco fade into the past—or into the shadows, where they linger still.

101 Call of Cthulhu Adventure Hooks

Hittade en lysande forumtopic på Yog-Sothoth.com som jag bara måste posta. Här är några av dom iaf...

1. A friend who you have not seen in several months calls and asks for your help. He has come across a big story (he is a writer) and he wants you to get together an investigative team. Your friend sounds very nervous and a bit off his rocker. Later you meet at his hotel room only to find your friend murdered in some strange ritualistic manner.
   
   
2. Your uncle dies.
   
   
3. You die. (Entire scenario is a flashback.)
   
   
4. You find a strange machine in the basement of your new home. You turn it on!
   
   
5. You are asked to go on an expedition to discover the whereabouts of a previous expedition lost in the same area you are being sent to.
   
   
6. You wake up in a dumpster behind a Chinese restaurant, you have $50, a .45 automatic, a book in some strange language and no memory.
   
   
7. While opening an ancient myan tomb a strange green gas pours out, knocking everyone unconscious. Before you pass out something hits you as it rushes OUT of the now unsealed tomb. When you wake up about 1/3rd of the research team is missing without a trace and strange vanishing begin in the area villages.

OSV

(Btw! Tack för igår )

Illustratören

Peter Maroti. Illustratören jag snackade om. Pretty nice work! :)
Mer illustrationer...

Howard Phillips Lovecraft

Howard Phillips Lovecraft (förkortat HPL), född 20 augusti 1890, död i tarmcancer 15 mars 1937, var en amerikansk författare.

Lovecraft författade skönlitteratur inom fantasy- och skräckgenren. Han är speciellt känd för att infoga science fiction-element i skräckberättelser. Lovecraft hade ett fåtal läsare under sin livstid men hans verk har efter hans död blivit uppmärksammade och är en källa till inspiration
för fans och författare inom skräcklitteratur.


"That is not dead which can eternal lie,
And with strange aeons even death may die."

Kosmisk ondska

Onda Cthulhuianska seriestrippar påUnspeakable vault of Doom

Ett lite större projekt

Det har bollats lite fram och tillbaka om hurvida jag och ev Robert ska sätta oss ned för att skriva en kampanj eller ett scenario till Cåll när tid & tillfälle finns. Vi är inte riktigt samkörda på denna front ännu, men :) tanken som jag har är iallafall att vi ska få det tryckt i någon mindre upplaga, tillsammans med handouts, musik, illustrationer och andra godsaker. Sen kanske få lite spriding på materialet genom våra kontakter/kanaler.

Jag har vart i kontakt med en ypperlig illustratör och har även bra kontakter med tryckerierna på stan, som vi säkert skulle kunna få ett bra pris från. Jag hoppas verkligen även att vi kan speltesta inom vår grupp, men kommer därför kanske inte avslöja allt för mycket på resans gång. Sen om någon fler känner sig inspirerade och vill vara mer delaktig än att bara speltesta, så hoppas jag att ni hojtar till! Over & out!

Rollspelsrummet

Tänkte att man kanske skulle ladda upp en bild från våran underbara lokal, så alla kan se.

Tatters of the King

Chaosium släpper ny kampanj, kanske nått för framtiden, verkar lovande enligt mig.

"IT IS OCTOBER 1928. London is the capital of an empire covering a quarter of the globe and governing one quarter of the human race. The people busy themselves with concerns of politics and government, finance and production, work and recreation. How fragile things are. What ignorance there is.

There are those who engage in different pursuits — who would see an inhuman power come to Earth such that it would make mundane activity seem like a last twitch before dying."

Tatters of the King

Dead of Night (Prolog)

Det var med en underlig känsla, som av både fasa och en slags äventyrslustan som Gil McCrindle och hans advokat tackat ja till jobbet. Det var egentligen inte alls för pengarnas skull, både Gil och hans advokat tjänade en ganska bra hacka på de börsinvesterade tillgångarna. Utan vad som fått dom att tacka ja var snarare till grund av den otroligt starka upplevelsen de fått vid deras tidigare besök i Arkham. Då de bådas världsbild rasat samman och vad dom hade sett i Jefferson Masters hus på Beacon Hill hade dom fortfarande inga klara svar på, men en underlig slags nyfikenhet hade växt inom dom...

Det var en höstafton i sena september Gil fick ett talefonsamtal från en advokatfirma han tidigare besökt, nämligen E.E Saltonstall & Assoc. i Arkham Massachusetts, gällande ett jobberbjudande av en lite underligare karaktär...

Av tidigare erfarenhet så förstod han att det vore ovisst att åka till Arkham på egen hand, han hade fått lära sig att den lilla hamnstaden dolde många mörka hemligheter och att man kanske gör bäst i att resa med sällskap när man kommer som främling.
Det var dags att kontakta de som delade hans förtjusning, och inte skulle tacka nej till ett jobb av den annorlunda sorten.

Visit Beautiful Arkham, Massachusetts

Så mina vänner, då var det dags igen, att återvända till vackar Arkham, Massachusetts
och Miskatonic University. Staden där solen aldrig går upp och regnet sällan slutar falla. Där din granne kan vara en häxa och din vän en kultist.

Och när du är där, glöm då inte att besöka den vackra kyrkogården (men se upp om natten, ty rykten säger att det spökar där) så var på er vakt.

Väl mött i vackra Arkham

Vänner, kamrater, gentlemen...

Varför inte viga en plats i cyber-rymden till våran lilla rollspelsgrupp, tänkte jag när tristessen gjorde sig påmind en eftermiddag på jobbet. Tro mig, allmännyttan må vara väldigt låg, men den kreativa ivern i mig gjorde att jag hade svårt att hejda mig. Var annars ska jag lägga upp mina fantastiska fotomontage och var annars kan Marcus och ni andra posta era fantastiska länkar? Låt oss därför inte hålla Arkham Gentlemens Club bakom lyckta dörrar längre, utan tiden är nu mogen för omvärlden att ta del av vår verksamhet. Men! Givetvis är vi fortfarande en klubb med och för gentlemen, då vissa ärenden självklart enbart bör avhandlas ibland de invigna, över ett glas mogen whisky... Detta till trots förklara jag nu denna Blogg invigd.

Skål!