Gill - Del 1

Riverside inn kanske inte är det dyraste hotellet i Arkham, men heller inte det billigaste. De askgrå gardinerna, den kanstötta komoden, garderobsdörren med det udda handtaget och ljudet från vattnet utanför ter sig ändå annorlunda för var gång man kommer tillbaka till rummet för att vila. Till och med fuktskadan i taket tycks ändra sin form; igår en majestätisk svan, inatt ett rusande lokomotiv och nu förminskat till vad som inte liknar något annat än en halvmåne eller en skära av något slag.

Besynnerligt...

Allt förändras och har förändrats den senaste tiden, efter det som skedde i våras. Det låter på mina ord som om det vore något som jag accepterat, men jag är samtidigt osäker på om det överhuvudtaget inträffade. Till skillnad från Harry och Ibb, anammar jag det. Incidenten hade bringat mig en annan syn på den världsbild som tidigare byggt på vår familjs kristna värderingar, "Gud sade..." och det andra ni vet. Det som följde sedan var skrivet i sten... Det bara var så. Fast inte nu längre. Och i efterhand skuggar dessa mörka tankar mitt sinne. Jag måste få berätta, men jag kan samtidigt inte. För hur skulle man någonsin kunna förstå vad jag sa?

Rädslan gick inte att beskriva. Då plötsligt vitt blir svart och verklighet blir ett obetydligt begrepp för att stilla dessa oroliga själar. Jag facineras av denna fruktansvärda känsla, som på något sätt väckt mig, min bror och Ibb. Harry blundar, men jag vet att han känner likadant. Är det jag eller han som är den naive?

Hotellets tunna väggar avslöjar dock Ibb's tydliga sömnsvårigheter. Han verkar fortfarande gå på den medicin som Dr Bloom skrev ut innan vi åkte. Igår hörde jag några svaga snyftningar och jag tycker verkligen synd om honom. Ibrahims sinne tycks fortfarande inte accepterat sitt öde. Och samtidigt vet jag inte om jag har det heller.