Ibrahim - del 1

Han ville inte se vad klockan var. Han hade återigen väckts av drömmar. Nattlampan hade brunnit ut och han vågade inte tända ett nytt ljus, för vad skulle han då finna i rummet?

Ibrahim kände sig ovanligt spänd. Gil hade återigen frestat på Ib's tålamod. Gil är en bra pojke. Men dessa besynnerliga tankar om vad som fick människor att må bra fick honom både arg och ledsen, för Gils skull.

Var det för att suga ur Gil mer pengar som den där Bill-figuren inte kunde sluta fjäska? Hade dom varit några år yngre skulle han lagt dem båda över knät för smisk.

Harry är som vanligt nonchalant över allting, förutom den senaste flugan han snappat upp. Ib hade gärna bytt plats med honom, kroppen full av liv och huvudet tomt på både besvär och bekymmer.

Var det något han skulle göra imorgon? Var allt planerat? Han hade nog glömt be hotell- resturangen beställa in ett bättre kaffemärke, skönt han inte bad om att bli väckt iaf. De skulle inte bli många timmar inatt.

Om bara dr. Bloom kunde vara tillgänglig igen. Deras samtal hade lugnat honom så många gånger. Han är så skicklig på att förklara hur det bara var inbillning, iaf så det går tro på för en stund. Men hur kan det varit inbillning? Varför var Ib där, varför måste sådant ske, varför kan han inte glömma? Ingen kan stå ut med sådant.

Beredd på att kväva ett skri i täcket. Det var något där? Kanske. Bäst att ligga vaken en stund.

Stjärnorna hade alltid hjälpt honom. Fönstret var nästan för lågt och himlen var nästan för mörk, men dom fanns där. Hans beskyddare.